Två år går tydligen fort
Ja, uppenbarligen är jag inte snabbast och flitigast med våra uppdateringar här på bloggen. Ibland tryter tid, ork och inspiration helt enkelt, och jag har under 5 års tid dessutom suttit och knåpat ihop en bok som ska komma ut nu i vår. Så stackars bloggen har fått vänta en par säsonger, men just idag känns det som att det är dags!
Egentligen händer det inte mycket nytt på det sättet, livet går sin gilla gång uppe på krönet. Vi odlar, har kor, höns och ankor, en och annan get i kortare perioder och så har vi katterna och hundarna så klart. Det som var udda i år var nog mest vädersvägningarna som har drabbat rätt så hårt tyvärr, och medförde att vi behövde stödutfodra djuren mycket mer än vanligt. I det fallet blir det även en betydande ekonomisk fråga med hur stora besättningar man vill och kan ha på vallen, eftersom det fortfarande är högst på ideellt plan som vi är där. Det har väl knappast gått någon förbi att även priset på djurens mat har ökat? På det tillkommer alltså snustorra hagar, dålig återväxt och en värme från helvetet bokstavligen, inte optimalt. Men mot slutet av perioden, i augusti och efter regnskurar (som även de var lite utöver vad vi har haft tidigare) så stod hagen grön igen. Klen tröst dock.
Just år 2023 slog skördarna inte alls så som vi behövde eller önskade. Ett exempel är potatisen som förra året bara gav 30 kg i skörd, i jämförelse med ca 200 kg på samma mängd utsäde tidigare år. Likaså var våra rotfrukter lite ovilliga att växa, medan majs, zucchini, märgärt och örter växte på som tusan istället. Så, alltid något, men som de potatisälskare vi är så sörjde vi lite så klart.
Något som oroade mig mycket var frånvaron av alla nyttoinsäkter i trädgården. Bl.a myggor och knott borde man ju vara glad att sakna, men frånvaron av dem känns fel någonstans, de är ju ändå en del i näringskedjan de med. Med det låga antalet insekter kommer även en minskning av det vi kallar husfåglar, och just den här säsongen var det skralt även på den fronten. Med undantag för talgoxar och en häger som hälsade på så var det mest kråkor i farten.
Kålrabbin Azur star, en stamgäst i bäddarna nu mera.
Den av "ogräs" överfyllda odlingslådan, och så team husvakt på utflykt en något svalare kväll i juli. En till vovve har tillkommit i gänget, och hon är en grym vakthund kan vi bara konstatera.
2023 hade vi åter turen och lyxen att få låna in fjällkor på bete. Den varma sommaren till trots så behövs de ändå, om inte annat för gödsel och för att de håller efter i skogen så jättefint. De är verkligen våra bästa fäbodarbetare!
Sorgligt nog är getter inte värst välkomna på fäbodens område, och ja, det är lika bra att vara uppriktig - grannstugan samtycker inte. Det finns något som heter mulbetesrätt och hävd, absolut, men är grannarna inte villiga (trots skyldighet) att stängsla sin tomt så kan jag inte annat göra än att låta bli att ha getter, trots att de verkligen, verkligen skulle behövas. Vi kan stängsla getterna, det har vi också gjort de år vi har haft dem, men de behöver gå mer fritt för att hålla efter sly och annat ärligt talat. Så, vi får just nu nöja oss med kossor som betande kreatur helt enkelt, och vi älskar dem ju varmt.
Sorgligt nog är getter inte värst välkomna på fäbodens område, och ja, det är lika bra att vara uppriktig - grannstugan samtycker inte. Det finns något som heter mulbetesrätt och hävd, absolut, men är grannarna inte villiga (trots skyldighet) att stängsla sin tomt så kan jag inte annat göra än att låta bli att ha getter, trots att de verkligen, verkligen skulle behövas. Vi kan stängsla getterna, det har vi också gjort de år vi har haft dem, men de behöver gå mer fritt för att hålla efter sly och annat ärligt talat. Så, vi får just nu nöja oss med kossor som betande kreatur helt enkelt, och vi älskar dem ju varmt.
Späda kålblad blev en favorit i sommar.
En morgon mötte en ung häger oss mitt på grinden. Där satt den en god stund innan den tog en tur till kornas lilla hage och hejade på dem med. Sedan försvann den.
Något som har överraskat till det positiva är att brunnen på innergården (dvs utanför stugans dörr ) äntligen är nära nog överfylld, och vattnet håller god kvalitét. Det tog drygt fyra år att rota igång brunnen, men den kompenserar den långa väntetiden nu kan jag säga. Istället för att knalla ner en 100 meter till den allmänna brunnen (eller en par hundra meter till vattenkällan i skogen) och behöva kånka spannar och dunkar i motlut många gånger per dag så kan vi nu bara hiva upp iskallt, klart vatten i en aldrig sinande mängd och hälla rakt ner till korna och de övriga djuren, och utan större ansträgning dessutom vattna grödorna som omger både brunn och stugor. Lyx!
Även tonåringen fick jobba för brödfödan, och han gjorde det väldigt bra.
Förra årets kor var superduktiga på att haka på i våra skogsturer. Kalven var lite blyg och försiktig, men han höll sig med oss, tryggt bakom mamma Saga.
Att husera just i toppstugan - och ha trädgården just där berget öppnar upp en äng bakom stugorna - gör att det blir mer eller mindre som en gryta. Vackert med gläntan, absolut, men varmt något så grönjäkligt. Tur att havet ligger nära! Det blev många bad i sommar, till och med för mig som annars är en badkruka av rang.
