Ett litet sidoprojekt

I början av min småbruksutbildning så skulle det enligt kursplan planeras in för både odlingsprojekt och hållbarhetsprojekt. Som relativt okunnig inom bådadera så snurrade det på bra i huvudet innan jag kom fram till något som jag kände att jag kunde och ville ro iland med.

Odlingsprojektet var lättast, där fick vår försummade kolonilott ställa upp på en makeover helt enkelt, men hållbarhetsprojektet däremot.... Det tog tid att filura fram vad jag kände för att pyssla med där. (Och japp, jag är en känslomänniska, och har oftast mycket svårt att göra något som jag inte alls känner är rätt eller inspirerande just då. På gott och ont).

Hur som helst så började jag peta med en bok. Den var tänkt att göras som en barnbok, men för både vuxna och eventuellt på sikt även för nysvenskar. Rikt om illustatrioner, minimalt med text, lagom lätt information att ta till sig utan att baxna under allvaret som kan följa när man börjar förstå det jätteviktiga sammanhanget odling/miljö/klimat. 
Någonstans på vägen tog det tyvärr helt stopp. Jag har allt material kvar så klart, men jag kände att även om jag vet en hel del teoretiskt nu så har jag egentligen inte testat mina kundskaper i praktiken, ute i verkliga odlingslivet. Så, den boken får snällt värma hyllan tills jag känner för att ge den uppmärksamhet igen. 
Istället blev den här bloggen till, som ett sätt att både dela med mig av de erfarenheter som min utbildning ger, samt att så ärligt jag kan beskriva mina misstag så att andra slipper gå på samma nitar. Sedan är det ju väldigt roligt att dokumentera, både det som sker ute på odlingen och det som sker i mitt inre under den här resan. 
 
Ett av de projekt som jag verkligen hade velat se, var något som jag kallade Grannodling. Min tanke var att hitta 4-8 grannar på samma gata/område, och få dem att börja odla ett par grödor var. Här ville jag att de skulle använda sig av en variant på växelodling/roterande växtföljd, och på så sätt rotera grödorna till nästa granne följande år. Som avslutning på säsongen hade jag tänkt att de nyfrälsta grannarna skulle kunna anordna en liten skördefest gemensamt, allt för att skapa mer gemenskap och odlarglädje, kanske fånga upp och inspirera andra nyfikna, och så klart även se nyttan med att jobba med lättare självhushållning i lite mindre skala för klimatets skull. 
På ren svenska - det sket sig relativt snabbt. Inte alla vill ha den kontakten med sina närmaste grannar, men jag fortsätter att nära idén i alla fall. 
 
Kvar med en önskan om att komma längre än till några tomater i köksfönstret blev en man med ett radhus/lägenhet, med ett stycke väldigt liten baksida. Hela våren har han legat på, och bara drömt om att få komma igång. 
Förra helgen gjorde vi ett ryck, och istället för ett uttbyggt tralldäck med minibar så har han nu ökat på sina små land, samt byggt iordning två långa odlingslådor. Jag fick äran att peta ner plantor och frön helt efter mitt eget tycke och smak, och nu bara väntar vi! Trots att han inte hade en aning om vad jag surrade om så gick han snällt med på den tesen att det i alla fall kommer att bli goda grönsaker, och att de kanske kommer att räcka en liten bit in på hösten.

Trädäcket som skulle ha fått växa ut över hela lilla gräsplätten. Nu får det behålla sin storlek.
 
 Lilla gräsmattan och odligen vid muren som det såg ut innan vi började pyssla.

 Nu ser det ut så här istället, och än är det inte färdigpysslat. Ägaren är nöjd, men har lite svaga tvivel om att något ätbart kommer att vilja växa fram i hans små odlingar. Jag tror inte att han behöver vara orolig för det.
 
I början är vi alla små. Hopi Red Dye, en amarant som får djupröda plymer och blir ca 150 cm hög i bästa fall. Ätbar är den också, så småningom.
 
Vi har hittills satt majs (plantor från mig), grön portulak, blodamarant, lite olika rotisar, palmkål och en del ärtor som ska få tjäna som insynsskydd mot ena grannen till. Min gissning är att det börjar hända grejer inom tre veckor där, och då lovar jag att uppdatera ytterligare!