Det var visst ett tag sedan sist!
Igår kom jag ihåg att jag hade den här bloggen, och att den skulle vara ett av mina projektarbeten via Småbruksutbildningen som jag gick då med början år 2018. Här är mitt allra första inlägg, och jag skrattar gott när jag läser det och minns alla känslor och tankar där och då! https://skogsfoten.blogg.se/2019/april/da-ska-man-tydligen-odla-utanfor-balkongladan-da.html
Vad har då hänt i lilla livet sedan sist?
Inte så mycket tänker jag först. Men sedan sätter jag mig och läser igenom den här bloggen, och fäbodvallens lilla blygsamma sida på Facebook, och inser att ok då, det har väl hänt en del ändå då.
Fäbodvallen lever i allra högsta grad, och jag lever också. Kanske inte loppan alla dagar, men de flesta i alla fall.
Jag vill börja med att berätta att det har varit många tårar, mycket uppgivenhet, brustna förhoppingar och allt annat som inte klingar värst positivt, men det har framför allt varit en himlastormande kärlekshistoria av dramatiska mått. Så mycket kärlek, så mycket lärdom, och allt insnurrat i massor av både fysiskt, mentalt och känslomässigt arbete.
Det är oundvikligt att (tvingas på gott och ont) att jobba med sig själv och sitt inre när man hamnar ute i spenaten så som jag har gjort. Visst, det var ett aktivt val, och jag gjorde det med nyfikenhet som främsta drivkraft, men även med ett visst mått av dåraktig naivitet. En del av mina utmaningar har varit att få min kropp att kunna fungera rent belastningsmässigt, en annan utmaning har varit att tvingas se hur vår värld ser ut rent tekniskt och ekonomiskt. När jag flyttar hem för säsongen så sliter tomheten och frustrationen mig i bitar varje gång, och ser man det rent krasst så kastas jag ju faktiskt mellan århundraden två gånger per år.
På vallen finns få bekvämligheter, vi spannar vattnet vi använder, vi umgås mest med djuren, skogen och odlingarna, och vill jag bada varmt så är det varsågod att koka upp vattnet och fyll badkaret med si så där en 25 hinkar. Det blir mycket spanna och kånka vatten det! Men friden man får inombords är så fantastisk så jag varken vill eller kan byta bort den mot allt guld i världen. Man kan liksom inte äta guld.
Sedan kommer man "tillbaka till nutid" i september/oktober. Lägenheten ombesörjer värme, rinnande vatten, bekvämligheter av det jag nu mera ser som lyxiga mått. Och där kommer även rastlösheten över att inte bo nära naturen, eller rättare sagt mitt i naturen. Blä. Men man lär sig att uppskatta internet på vinterhalvåret i alla fall, en tröst så god som någon. Det var kort sammanfattat, här kommer nästa rejält nerkortade alster, då jag någonstans vill visa hur livet ser ut när jag kryper ur den något självömkande vinterdvalan:
Februari - Förbanken ses över igen. Vad har jag i gömmorna, vad behöver kompletteras?
Mars - Påbörjar lättare städ av de stugor på vallen som vi har till förfogande. I år är det tre bostugor, ett fähus och en lada som ska ses över efter råttornas vilda partajande i min och katternas frånvaro. Tomat, chili, tomatillo etc försås inomhus.
April- Mer och nogrannare städ av själva bostugan. Råttpruttar är inte att leka med! Försådd av det som först vill ner i odlingsbäddarna utifrån vad och när vi vill kunna äta specifika grödor.
Maj - Kartläggning av hur odlingarna ska se ut i år (jag kör på växelodling med ett förhoppningsvis 8-årigt spann om jag får vara kvar där uppe). Är vädret ok så börjar jag pilla och peta med jorden som har legat på vänt/kompostering i odlingsbäddarna sedan i höstas.
Inte så mycket tänker jag först. Men sedan sätter jag mig och läser igenom den här bloggen, och fäbodvallens lilla blygsamma sida på Facebook, och inser att ok då, det har väl hänt en del ändå då.
Fäbodvallen lever i allra högsta grad, och jag lever också. Kanske inte loppan alla dagar, men de flesta i alla fall.
Jag vill börja med att berätta att det har varit många tårar, mycket uppgivenhet, brustna förhoppingar och allt annat som inte klingar värst positivt, men det har framför allt varit en himlastormande kärlekshistoria av dramatiska mått. Så mycket kärlek, så mycket lärdom, och allt insnurrat i massor av både fysiskt, mentalt och känslomässigt arbete.
Det är oundvikligt att (tvingas på gott och ont) att jobba med sig själv och sitt inre när man hamnar ute i spenaten så som jag har gjort. Visst, det var ett aktivt val, och jag gjorde det med nyfikenhet som främsta drivkraft, men även med ett visst mått av dåraktig naivitet. En del av mina utmaningar har varit att få min kropp att kunna fungera rent belastningsmässigt, en annan utmaning har varit att tvingas se hur vår värld ser ut rent tekniskt och ekonomiskt. När jag flyttar hem för säsongen så sliter tomheten och frustrationen mig i bitar varje gång, och ser man det rent krasst så kastas jag ju faktiskt mellan århundraden två gånger per år.
På vallen finns få bekvämligheter, vi spannar vattnet vi använder, vi umgås mest med djuren, skogen och odlingarna, och vill jag bada varmt så är det varsågod att koka upp vattnet och fyll badkaret med si så där en 25 hinkar. Det blir mycket spanna och kånka vatten det! Men friden man får inombords är så fantastisk så jag varken vill eller kan byta bort den mot allt guld i världen. Man kan liksom inte äta guld.
Sedan kommer man "tillbaka till nutid" i september/oktober. Lägenheten ombesörjer värme, rinnande vatten, bekvämligheter av det jag nu mera ser som lyxiga mått. Och där kommer även rastlösheten över att inte bo nära naturen, eller rättare sagt mitt i naturen. Blä. Men man lär sig att uppskatta internet på vinterhalvåret i alla fall, en tröst så god som någon. Det var kort sammanfattat, här kommer nästa rejält nerkortade alster, då jag någonstans vill visa hur livet ser ut när jag kryper ur den något självömkande vinterdvalan:
Februari - Förbanken ses över igen. Vad har jag i gömmorna, vad behöver kompletteras?
Mars - Påbörjar lättare städ av de stugor på vallen som vi har till förfogande. I år är det tre bostugor, ett fähus och en lada som ska ses över efter råttornas vilda partajande i min och katternas frånvaro. Tomat, chili, tomatillo etc försås inomhus.
April- Mer och nogrannare städ av själva bostugan. Råttpruttar är inte att leka med! Försådd av det som först vill ner i odlingsbäddarna utifrån vad och när vi vill kunna äta specifika grödor.
Maj - Kartläggning av hur odlingarna ska se ut i år (jag kör på växelodling med ett förhoppningsvis 8-årigt spann om jag får vara kvar där uppe). Är vädret ok så börjar jag pilla och peta med jorden som har legat på vänt/kompostering i odlingsbäddarna sedan i höstas.
Kollar jordtemperatur och får förhoppningsvis ner potatisen.
Direktsår morot, kålrot, sallad och lite annat. Försår gurka, squash och majs.
Planering av vilka djur vi ska ha hos oss i sommar, vad behöver ordnas för dem primärt just nu och vad kan vänta några veckor till? Hur ser hagar, trådar, ström och bostäder ut?
Kollar vattentunnor, hängrännor, takpannor, skorstenar, fönster (behöver alltid fixas...), etc.
Kollar vattentunnor, hängrännor, takpannor, skorstenar, fönster (behöver alltid fixas...), etc.
Juni - Utflytt till toppstugan med ungar, katter, vovven och allt vi behöver. Provdoppar tårna i havet, snart kan till och med mamman bada.
Får, höns, kor, ankor och lite annat kommer ut ungefär vid midsommar. Ofta kommer allt samtidigt oavsett nogrann planering. Kaoset hägrar en par dygn, men jag har jättefin hjälp av barnen här som tar sig ann att socialträna och bekanta sig med alla djur. Lillen har första tjing på fjäderfäna, tonåringen ser till fåren och korna (under vissa påtryckningar/hot/mutor från mig).
Jag försöker alltid planera så att vi kan undvika att behöva åka in till stan och handla mat, så här ses "preppinglagret" över ordentligt en gång till. Även djurens mat ska här finnas klar så att vi inte behöver få sista-sekunden-panik av protestvrålande kor eller hysteriska hönor.
Ägg är det vi har dagligen, då hönsen förhoppningsvis är snälla och givmilda. Vi har små besättningar, så det blir 2-4 ägg om dagen för det mesta.
Jag försöker alltid planera så att vi kan undvika att behöva åka in till stan och handla mat, så här ses "preppinglagret" över ordentligt en gång till. Även djurens mat ska här finnas klar så att vi inte behöver få sista-sekunden-panik av protestvrålande kor eller hysteriska hönor.
Ägg är det vi har dagligen, då hönsen förhoppningsvis är snälla och givmilda. Vi har små besättningar, så det blir 2-4 ägg om dagen för det mesta.
Tar upp kampen mot ogräset som gör sig påmint vareviga dag och sekund.
Sommaren 2020 hade vi lyxen att ha mjölkko, så då kändes det verkligen som att vi hade det mesta vi behövde på vallen, frånsett mjöl och lite annat i basskafferiet.
Juli - Nu kan vi i bästa fall börja skörda om allt har gått som det ska med både väder och trädgårdsork. Vi planterar ut det som är minst känsligt för väderomslag första veckan i juli (beroende på vädret), ser över odlingsväv mm.
Sommaren 2020 hade vi lyxen att ha mjölkko, så då kändes det verkligen som att vi hade det mesta vi behövde på vallen, frånsett mjöl och lite annat i basskafferiet.
Juli - Nu kan vi i bästa fall börja skörda om allt har gått som det ska med både väder och trädgårdsork. Vi planterar ut det som är minst känsligt för väderomslag första veckan i juli (beroende på vädret), ser över odlingsväv mm.
Daglig skötsel och umgänge med djuren, massor av vatten som ska spannas upp ur brunnarna, och vi för en ständig fight med knott, mygg och annat kul. Ystar, ystar och ystar. Hälsinge färskost i olika kryddade varianter samt ostkaka är det vanligaste vi pysslar med (och äter allt vad byxlinningen håller).
Augusti - Skördar och äter väldigt gott, och framför allt varierat. Nu börjar allt slit bära frukt på riktigt. En himla trevlig månad med bad, lugnare tempo, mindre knott och gott om tid för reflektion. Plockar blåbär, bakar, gullar med djuren. Har grillkvällar om landskapet inte ligger under eldingsförbud. Augusti är verkligen en njutningens månad, en andningspaus i knegandet innan hösten med sina göranden och måsten sätter in på allvar.
September - Nu har ungarna gått i skolan sedan några veckor, och det börjar bli jobbigt att pendla. Vädret brukar ändå vara ok, så jag försöker hålla ut.
I slutet av september är alla djuren hemma hos sina ordinarie boenden igen. Nu kommer melankolin och saknaden, och jag brukar skriva mycket säsongsrapporter och dagbok den här månaden.
Budgeten ska ses över lite mer noggrant, vad har sommaren gett och tagit?
Det som inte syns i ovanstående är den tid som läggs på besökare. En del är gulliga och respekterar att vi inte har för avsikt att ha turistverksamhet, en del struntar blankt i detta. Man blir med tiden betydligt bättre på att sätta gränser både för sig själv och utåt mot andra, för om jag har lagt tid på besökare (nej, det finns inget som heter "Vi kan bara titta runt lite, vi stör ju inte dig") så finns det kanske inte alltid ork till att göra det jag verkligen måste. Jag är mamma i första hand, djurbetjänt i andra hand och hobbyodlare i tredje hand. Och alla delar ska fungera och synkas för att vi ska kunna leva i den harmoni som naturen är värd.
September - Nu har ungarna gått i skolan sedan några veckor, och det börjar bli jobbigt att pendla. Vädret brukar ändå vara ok, så jag försöker hålla ut.
I slutet av september är alla djuren hemma hos sina ordinarie boenden igen. Nu kommer melankolin och saknaden, och jag brukar skriva mycket säsongsrapporter och dagbok den här månaden.
Budgeten ska ses över lite mer noggrant, vad har sommaren gett och tagit?
Det som inte syns i ovanstående är den tid som läggs på besökare. En del är gulliga och respekterar att vi inte har för avsikt att ha turistverksamhet, en del struntar blankt i detta. Man blir med tiden betydligt bättre på att sätta gränser både för sig själv och utåt mot andra, för om jag har lagt tid på besökare (nej, det finns inget som heter "Vi kan bara titta runt lite, vi stör ju inte dig") så finns det kanske inte alltid ork till att göra det jag verkligen måste. Jag är mamma i första hand, djurbetjänt i andra hand och hobbyodlare i tredje hand. Och alla delar ska fungera och synkas för att vi ska kunna leva i den harmoni som naturen är värd.
