Det växer så sakteliga fram uppe på kolonilotten
Gågna helgen gav mig en känsla av att det kommer att bli bra på lilla kolonilotten. Äntligen! Så många gånger har jag känt att allt är så överväldigande, och så klart lite ovisst.
Ska jag ens klara av att få mer än två små pallkragar? Ska jag orka? Hur sjutton gör man?
Men alla mina odlingsböcker då, läser jag inte dem?
Jodå. Så klart har även jag köpt på mig några olika epos om odling (jag hade en del böcker redan innan kurslitteraturen) , men tyvärr har jag bara snabbt skummat igenom dem. Faktiskt har jag mest tittat på själva bilderna av alla de vackra grönsaker som har presenterats på sidorna. Eftersom det av någon anledning verkar ligga i människans natur att jämföra, så har jag med ett snabbt öga på mina egna småfisiga grödor avfärdat hela min uppenbarelse som totalt oduglig i samtliga trädgårdssammanhang. Boken får istället samla damm på närmsta hylla, väl synlig. Det ser ju i alla fall fancy ut att ha många böcker, ifall någon nyfiken kommer på besök. Då kan jag i rådgivningens färgglada timme peka på den fetaste, mest komplicerade skriften, för att sedan med djupt allvar och en klurig blick säga "Den här boken tyckte jag var sååå givande, läs den". Kalla mig Homeros!
Men jodå, jag har ju faktiskt kunnat läsa en hel del ändå, skämt åtsido. Tyvärr fungerar det så där med en utmattad hjärna, men jag tycker ändå att det går framåt. Sakta visserligen, men det rullar på.
Nu när jag förstår snäppet mer - och framför allt ser odling och mångfald i ett större, mer globalt sammanhang - så känner jag mig allt säkrare på att jag ska kunna få fram lite grödor och vackert i odlingarna. Jag försöker att återkomma till tanken att jag behöver sluta jämföra mig med andra, och istället köra på det som känns riktigt för mig. Men lika många gånger så glömmer jag bort det här med hur tokigt det kan vara att jämföra sig. Med facit i hand, så vet jag att jag har gjort rätt en hel del gånger, fastän jag varit relativt omedveten om det.
Ett exempel på att jag har någon form av instinkt är att jag har lagt gräsklipp på den bara jorden. Någonstans har jag tänkt att jorden inte ser ok ut helt så där nakenfis, och att den måste få hjälp med att kunna behålla sin fukt, och jag har bara löst antagit att detta gräsklipp kanske även kan ge lite näring till växterna också, som en bonus. Nu vet jag med all säkerhet att det stämmer jättebra!
Jag har även kastat både ogräsrens och ännu mer gräsklipp på potatisen, eftersom jag inte har orkat kupa upp jord (och dessutom har vi haft brist på just den varan) runt de växande stammarna, så även där har jag tänkt att gräsklipp och annat borde kunna fungera som skydd. Och det har ju kommit potatis, både mycket och fin sådan på de få streckmeter vi har satt.
Jag kan bli lite trött på mig själv över alla de säsonger som jag har avundats mina kolonigrannar som har så där perfekt rensade land, med några få grödor som lyser upp i den annars tomma, bruna jorden. Så som jag har försökt att eftersträva allt detta, trots att något inom mig hela tiden har stretat emot. Tacka för att det har känts som att släpa runt på mentala betongsuggor - det där med tom, naken jord är ju det sista man vill ha i sin trädgård!
Lightversionen till att naken jord är tokigt är denna:
Rent ur klimatsynpunkt så innebär naken jord att den både torkar och blåser iväg, sk jorderosion. (Mer info om det hittar ni bl.a på https://www.youtube.com/watch?v=vpTHi7O66pI , eller om ni läser t.ex "Hungerns planet" av Lester R. Brown). Det finns förresten mängder av läsning på ämnet om du känner för att få lite klimatångest. Bara googla så ska du se att du löser den nöten.
Förutom att jorden kan blåsa iväg så har vi även det här med kol. Kolet vill vi ha i marken, inte i vår atmosfär. Att odla, och framför allt att se till att du har dina bruna, tomma ytor täckta, gör att kolet binds i marken på ett bra sätt. Mångfalden ökar genom att grödorna ökar, insekterna blir glada, större arter som äter insekter blir glada, och det blir ett fint kretslopp av både de som äter och ska ätas i sin tur.
Vill du inte odla grönsaker eller annat ätbart, så se då till att åtminstone slänga ut en god dos gröngödsel! Det finns till och med färdiga påsar med diverse mix att köpa i handeln, lätt som en plätt. Det du bör tänka på vid gröngödsling är att se till att slå ner växtligheten innan den går i blom, för det är då din jord har fått en fin dos kväve ner i kommande odlingsplätt.
Jag har valt att planera in två bäddar med enbart gröngödsel per säsong på min odling, plus att jag har valt att plantera och sätta lite av sådant som är gott och bra för våra polinerare utöver det.
Nu återstår det att se om mina gröngödslade bäddar vill ta fart.
Ska jag ens klara av att få mer än två små pallkragar? Ska jag orka? Hur sjutton gör man?
Men alla mina odlingsböcker då, läser jag inte dem?
Jodå. Så klart har även jag köpt på mig några olika epos om odling (jag hade en del böcker redan innan kurslitteraturen) , men tyvärr har jag bara snabbt skummat igenom dem. Faktiskt har jag mest tittat på själva bilderna av alla de vackra grönsaker som har presenterats på sidorna. Eftersom det av någon anledning verkar ligga i människans natur att jämföra, så har jag med ett snabbt öga på mina egna småfisiga grödor avfärdat hela min uppenbarelse som totalt oduglig i samtliga trädgårdssammanhang. Boken får istället samla damm på närmsta hylla, väl synlig. Det ser ju i alla fall fancy ut att ha många böcker, ifall någon nyfiken kommer på besök. Då kan jag i rådgivningens färgglada timme peka på den fetaste, mest komplicerade skriften, för att sedan med djupt allvar och en klurig blick säga "Den här boken tyckte jag var sååå givande, läs den". Kalla mig Homeros!
Men jodå, jag har ju faktiskt kunnat läsa en hel del ändå, skämt åtsido. Tyvärr fungerar det så där med en utmattad hjärna, men jag tycker ändå att det går framåt. Sakta visserligen, men det rullar på.
Nu när jag förstår snäppet mer - och framför allt ser odling och mångfald i ett större, mer globalt sammanhang - så känner jag mig allt säkrare på att jag ska kunna få fram lite grödor och vackert i odlingarna. Jag försöker att återkomma till tanken att jag behöver sluta jämföra mig med andra, och istället köra på det som känns riktigt för mig. Men lika många gånger så glömmer jag bort det här med hur tokigt det kan vara att jämföra sig. Med facit i hand, så vet jag att jag har gjort rätt en hel del gånger, fastän jag varit relativt omedveten om det.
Ett exempel på att jag har någon form av instinkt är att jag har lagt gräsklipp på den bara jorden. Någonstans har jag tänkt att jorden inte ser ok ut helt så där nakenfis, och att den måste få hjälp med att kunna behålla sin fukt, och jag har bara löst antagit att detta gräsklipp kanske även kan ge lite näring till växterna också, som en bonus. Nu vet jag med all säkerhet att det stämmer jättebra!
Jag har även kastat både ogräsrens och ännu mer gräsklipp på potatisen, eftersom jag inte har orkat kupa upp jord (och dessutom har vi haft brist på just den varan) runt de växande stammarna, så även där har jag tänkt att gräsklipp och annat borde kunna fungera som skydd. Och det har ju kommit potatis, både mycket och fin sådan på de få streckmeter vi har satt.
Jag kan bli lite trött på mig själv över alla de säsonger som jag har avundats mina kolonigrannar som har så där perfekt rensade land, med några få grödor som lyser upp i den annars tomma, bruna jorden. Så som jag har försökt att eftersträva allt detta, trots att något inom mig hela tiden har stretat emot. Tacka för att det har känts som att släpa runt på mentala betongsuggor - det där med tom, naken jord är ju det sista man vill ha i sin trädgård!
Lightversionen till att naken jord är tokigt är denna:
Rent ur klimatsynpunkt så innebär naken jord att den både torkar och blåser iväg, sk jorderosion. (Mer info om det hittar ni bl.a på https://www.youtube.com/watch?v=vpTHi7O66pI , eller om ni läser t.ex "Hungerns planet" av Lester R. Brown). Det finns förresten mängder av läsning på ämnet om du känner för att få lite klimatångest. Bara googla så ska du se att du löser den nöten.
Förutom att jorden kan blåsa iväg så har vi även det här med kol. Kolet vill vi ha i marken, inte i vår atmosfär. Att odla, och framför allt att se till att du har dina bruna, tomma ytor täckta, gör att kolet binds i marken på ett bra sätt. Mångfalden ökar genom att grödorna ökar, insekterna blir glada, större arter som äter insekter blir glada, och det blir ett fint kretslopp av både de som äter och ska ätas i sin tur.
Vill du inte odla grönsaker eller annat ätbart, så se då till att åtminstone slänga ut en god dos gröngödsel! Det finns till och med färdiga påsar med diverse mix att köpa i handeln, lätt som en plätt. Det du bör tänka på vid gröngödsling är att se till att slå ner växtligheten innan den går i blom, för det är då din jord har fått en fin dos kväve ner i kommande odlingsplätt.
Jag har valt att planera in två bäddar med enbart gröngödsel per säsong på min odling, plus att jag har valt att plantera och sätta lite av sådant som är gott och bra för våra polinerare utöver det.
Nu återstår det att se om mina gröngödslade bäddar vill ta fart.
Tillbaka till kolonilotten!
Från början gjorde jag 10 bäddar, inklusive två extra bäddar som ska stå utan för mig ätbar gröda (där jag har detta omnänmda gröngödsel istället). Alltså en 8-årig växtföljd. Jag vill också så här i början ha möjlighet att odla många olika grönsaker, så att jag kan få en bild av vad jag gillar att pyssla med som mest. Bäddarnas grödor kommer att flyttas från år till år, och det kallar man för växtföljd/växelbruk. Det innebär att det som bor på bädd 1 i år kommer att bo på bädd 2 nästa år, för att nästa omgång få bosätta sig hos bädd 3, osv.
Här behöver man tänka till ett varv extra, och det ska ärligt tilläggas att jag ännu inte har greppat hela kunskapen med att flytta runt mina planerade grönsaker. Jag har kommit så långt att jag har förstått och memorerat att ärtor och bönor gärna kan leda växtföljden, eftersom de berikar jorden med kväve. Efter dem kan man lämpligen sätta kål, squash, pumpa etc, vilket alla är grödor som kräver välgödslad jord för att kunna utvecklas och bli riktigt fina. År tre kan man med fördel sätta rotfrukter, morot mm på den bädden, och år fyra klämmer man ner förslagsvis potatis eller annat som kräver minimalt med näring. Sedan börjar kretsloppet om. Alltså - närande, tärande, måttligt näringsbehov och sist mindre näringskrävande.
Ett herrans pyssel är det att få in allt i huvudet så här i början, men jag gissar att det kommer att sitta som berget efter ett par säsonger. Man pratar ofta om en 4-8årig växtföljd, och mycket pga att man i största mån vill undvika växsjukdomar så som exempelvis den allvarliga klumprotsjukan. Man vill även se till att jorden inte blir totalt utamad av extra näringstörstande grönsaker.
Nå väl. Nu har jag utökat min kolonilott med tre rejäla odlingslådor som ska få agera varmbänk och miniväxthus är det tänkt. Jag kommer även att smygkompostera i en av dem, och på så sätt bygga ny, mullrik jord som kommande säsonger ska få berika bäddarna. Lådorna är också till för att kunna agera vindskydd /(och insynsskydd mot nyfikna granna) för grönsakerna innanför, då de gränsar av ett uns.
Eftersom jag har ett halvt fotbollslag med söner så har även de fått vara med och bestämma, både design och vad som behöver odlas, och det är jätteroligt att de engagerar sig så mycket i sin galna moders alla infall (...eller är det egentligen jag som följer deras infall...?)
Från början gjorde jag 10 bäddar, inklusive två extra bäddar som ska stå utan för mig ätbar gröda (där jag har detta omnänmda gröngödsel istället). Alltså en 8-årig växtföljd. Jag vill också så här i början ha möjlighet att odla många olika grönsaker, så att jag kan få en bild av vad jag gillar att pyssla med som mest. Bäddarnas grödor kommer att flyttas från år till år, och det kallar man för växtföljd/växelbruk. Det innebär att det som bor på bädd 1 i år kommer att bo på bädd 2 nästa år, för att nästa omgång få bosätta sig hos bädd 3, osv.
Här behöver man tänka till ett varv extra, och det ska ärligt tilläggas att jag ännu inte har greppat hela kunskapen med att flytta runt mina planerade grönsaker. Jag har kommit så långt att jag har förstått och memorerat att ärtor och bönor gärna kan leda växtföljden, eftersom de berikar jorden med kväve. Efter dem kan man lämpligen sätta kål, squash, pumpa etc, vilket alla är grödor som kräver välgödslad jord för att kunna utvecklas och bli riktigt fina. År tre kan man med fördel sätta rotfrukter, morot mm på den bädden, och år fyra klämmer man ner förslagsvis potatis eller annat som kräver minimalt med näring. Sedan börjar kretsloppet om. Alltså - närande, tärande, måttligt näringsbehov och sist mindre näringskrävande.
Ett herrans pyssel är det att få in allt i huvudet så här i början, men jag gissar att det kommer att sitta som berget efter ett par säsonger. Man pratar ofta om en 4-8årig växtföljd, och mycket pga att man i största mån vill undvika växsjukdomar så som exempelvis den allvarliga klumprotsjukan. Man vill även se till att jorden inte blir totalt utamad av extra näringstörstande grönsaker.
Nå väl. Nu har jag utökat min kolonilott med tre rejäla odlingslådor som ska få agera varmbänk och miniväxthus är det tänkt. Jag kommer även att smygkompostera i en av dem, och på så sätt bygga ny, mullrik jord som kommande säsonger ska få berika bäddarna. Lådorna är också till för att kunna agera vindskydd /(och insynsskydd mot nyfikna granna) för grönsakerna innanför, då de gränsar av ett uns.
Eftersom jag har ett halvt fotbollslag med söner så har även de fått vara med och bestämma, både design och vad som behöver odlas, och det är jätteroligt att de engagerar sig så mycket i sin galna moders alla infall (...eller är det egentligen jag som följer deras infall...?)
Jordiga små fötter. Yngsta sonens favoritsysselsättning just nu är att gräva ner tårna i myllan.
Så här ser det ut just nu, i skrivande stund. Det är jättesvårt att få en fin och rättvisande bild utan drönarbilder, och det är ca 240 kvm yta på själva lotten. Mitt upparbetade område är ca 3/5 av marken, så det finns mycket plats kvar att leka på nästa säsong.
Foten. Där stolpen sitter är "hälen" på hela tassen, och de fyra utåtstrålande fälten ser lite ut som tår. Sedan ramas allt in undan för undan med nya bäddar, för att slutligen stanna av framme vid de tre odlingslådorna.
Hörnet på en av de stabila lådorna. Mina två äldsta grabbar står för bygge och design av dem, och jag är jättetacksam och så nöjd.
Som synes så finns det en hel del att snygga till, men jag vägrar stressa fram på bekostnad av min kropp. Det får ta den tid det tar.
I helgen fick jag en hett efterlängtad schersmin i födelsedagspresent, och jag fick dessutom en kvitten. Nu står de närgrävda på ena sidan av lotten, och jag kan bara hoppas att de tar sig och blir så vackra som jag drömmer om. Just schersmin är en önskan sedan min gamla granne hade en helt enorm sådan, och dess doft var det absolut bästa att känna när jag satt på altanen med mitt kvällsté under ljumna kvällar. Det var ungefär 12 år sedan nu, men äntligen ska jag kanske kunna sitta bredvid min alldeles egna, väldoftande schersmin!
Kvitten är ny för mig, och så långt jag har förstått så ska det bli väldigt god marmelad av frukterna som förhoppningsvis kommer. Jag får uppdatera om det senare känner jag.
Som synes så finns det en hel del att snygga till, men jag vägrar stressa fram på bekostnad av min kropp. Det får ta den tid det tar.
I helgen fick jag en hett efterlängtad schersmin i födelsedagspresent, och jag fick dessutom en kvitten. Nu står de närgrävda på ena sidan av lotten, och jag kan bara hoppas att de tar sig och blir så vackra som jag drömmer om. Just schersmin är en önskan sedan min gamla granne hade en helt enorm sådan, och dess doft var det absolut bästa att känna när jag satt på altanen med mitt kvällsté under ljumna kvällar. Det var ungefär 12 år sedan nu, men äntligen ska jag kanske kunna sitta bredvid min alldeles egna, väldoftande schersmin!
Kvitten är ny för mig, och så långt jag har förstått så ska det bli väldigt god marmelad av frukterna som förhoppningsvis kommer. Jag får uppdatera om det senare känner jag.
Schersmin, liten och bräcklig just nu. I bakgrunden ser ni ett insketshotell på uppbyggnad.