Dags att ge altanen lite cred
Som jag har väntat på att mina övercurlade gröna altanbebisar ska komma igång och skjuta iväg uppåt! Och äntligen är vi där, puuuh!
Jag hade allvarliga tankar om huruvida mina altanplantor helt enkelt hade lagt ner tillväxten totalt för någon knapp vecka sedan, men efter ett rejält regn och några dagar med stadig värme och sol så.. Well, de hade visst bara tagit sig en väldigt lång kaffepaus.
Just nu har jag tre sorters gurka där ute, men den enda som är någorlunda medgörlig är Miniture White - en väldigt ljus, lite mindre gurka. Sista dagarna har den dragit iväg ordentligt i fruktstorlek, och jag hoppas kunna skörda den allra första inom en par veckor!
Miniture White. Den enda som lyder order och växer fint.
Sedan har vi detta med tomaterna då. Det blir alltid en historia för sig själv, eftersom jag varje år får för mig (..selektiv varseblivning kanske?) att jag har sått för få. Note to self: Det har jag inte. Har aldrig sått för få, kommer nog heller aldrig att så för få. Tyvärr.
Om någon vill veta hur det känns att simma i tomatplantor, så välkommen för en provrunda!
I år har jag dock begränsat mig till ett fåtal sorter; Brandy wine pink, Principe de borghese, Gardener's delight, vanlig "kruktomat" och så finns det ett gott gäng Nyagous. Säkert har jag pillat ner något mer i någon kruka, det återstår att se när frukterna ger sig till känna om några veckor.
Så vackert så, om någon frågar mig. Förhoppningen är att vara 110% självförsörjande på tomater fram till februari. Och japp, de åker in i frys och kyl i olika förädlade former.
Tomatillo. Det är första gången som jag provar att odla dem, och trots lite svinn på grenar när ungarna ränner förbi den (för jag är då heeelt oskyldig), så växer den stadigt på. Men den är lite skör tycker jag.
I övrigt så står det fyra sorters chili, några olika varianter av sallad, några paprikor, kryddor, melon, bönor och ärtor där på altanen. En del ska med till kolonin, en del får stanna och ingå i den enkla men goda köksträdgården.
När altanen är så här fin så är det läge att verkligen njuta och glädjas åt det jag faktiskt har åstadkommit. Det är grönt, det är knoppigt, det är så härligt! Just nu är mitt enda aber att lägenheten ligger så förbenat nära en mycket trafikerad väg. Det gör att man sällan vill sitta där ute och njuta, eftersom det bullrar och låter så att man nästan vibrerar omkull.
Jag när ju fortfarande drömmen om att slippa åtminstone en del av de oljud (och den stress) som en stadsgata ger ifrån sig, och någon dag så ska jag lyckas göra den drömmen mer verklig.
💚